reformen i paradiset..


Experter har kommit fram till att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, vilket är uppenbart om man förutsätter att hemmafru är något negativt och en livsstil man kan ”fastna” i..

Tanken med vårdnadsbidraget var ju att föräldrar skulle ges ytterligare alternativ till sina livspussel och som feminist stöder jag fullständigt tanken på möjligheter som möjliggör rätten att få forma sitt liv efter eget huvud även om det, som i det här fallet, redan från början stod klart att det inte skulle nyttjas av några andra än strikt konservativa grupper i vårt samhälle..

Ett annat skäl till kritik enligt experterna är att den skapar ökad segregation och befäster ett utanförskap eftersom barn riskerar att växa upp med bristande kunskaper i svenska och det samhälle dom är en del av.
Jag har full förståelse för dessa invändningar och upplever även jag att det är oroande att människor växer upp utan tillräckliga kunskaper i det språk som talas i det land dom evt. ska bygga sina liv i.
Ett handikapp om något på arbetsmarknad och i samhället.
Men är det reformen som är problemet eller är det dom konservativa idealen? Dom idéer som gör att människor distanserar sig från det öppna samhället, romantiserar gårdagen och hyllar stagnation.

På min flickväns arbetsplats på en förskola i en av STHLMs södra förorter finns det kollegor med så bristande kunskaper i svenska att jag blir bedrövad varje gång jag tänker på att det för många av barnen är den första kontakten dom får med det svenska språket.
Men är lösningen att avskeda personalen och lägga ner verksamheten?!?

Jag tycker att den här diskussionen hör lite ihop med den om skol/kunskapsföraktet bland pojkar i allmänhet och i förorterna i synnerhet. Dessutom är jag lite nyfiken på vad experterna tror om den här gruppen ”invandrares” syn på sin-och sina barns framtid? Dom kanske t o m borde försöka göra deras röst delaktig i utredningen. Bara i min närhet vet jag föräldrar som alltid hade tänkt att familjen skulle återvända och där chocken blev stor när dom förstod att barnen som tonåringar definerade sig som svenskar och inte alls såg någon framtid i föräldrarnas förlorade land..

Vi har ju en lång historia i Sverige av att ha en övertro på politiska styrmedel och en förståelse för statens behov av att korrigera våra liv för att skapa den nya människan och visst kan vi argumentera för vad som är nyttigast för samhälle-och samhällesekonomi, vilket i alla fall får mig att lyssna efter ekot av stöveltramp. Men i slutändan i dessa barnfattigdomstider bör vi ju fråga oss om någonting kommer att förändras till det bättre för dessa familjer med 3000 kronor mindre i plånboken…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: